Olika sätt att förkorta skrift har använts redan länge, men en egentlig förkortning av den skrivna texten började ta form under århundradet före Kristi födelse. Ett minne från den tidens stenografi, de s.k. Tironska noterna, är &- tecknet, som visserligen då användes i en annan bemärkelse. 

Den finländska stenografin utvecklades på 1870- talet. Systemet har utvecklats sedan dess, och det har använts för att uppteckna flera historiska händelser. Stenografin i Sverige har en ännu längre historia, men där används nu nästan uteslutande det Melinska systemet från 1892. 

I Amerika används stenografimaskiner, bl.a. vid rättegångar, men i Finland skriver man fortfarande med penna. Skriften är inte en bildskrift, utan med den kan man skriva vad som helst. Från det finska Nevanlinna-systemet har det gjorts tillämpningar till svenska, tyska och engelska; från det svenska Melins system har tillämpningar gjorts till åtminstone engelska, tyska, franska, spanska och finska. 

Det tar mindre än ett halvt år att lära sig grunderna i Melins system för svenskan, eventuellt litet längre med Gabelsbergers system. Man kommer långt redan med grundsystemen, men om man vill kan man därefter börja läsa den intressanta förkortningsläran, genom vilken man kan skriva ännu fortare.